Jag har kysst så många, de är inte ens värda att ångra.
Men en pojkvän, det kan man ångra. Och så tänker man "hur dum i huvudet var jag då, hur tänkte jag EGENTLIGEN?!".
Ja men det är inget att göra åt mina vänner.
Jag har ett par stycken jag ångrar det har jag.
Till exempel :
Han i Halmstad.
En tönt, glasögonorm, bilnörd(hallå?!), som stammade och tog min oskuld (då gjorde jag slut).
Han med snoppen
Som fortfarande kallade sig för ett barnnamn när han var över 20 år. Han som tatuerade hel kroppen och jobbade på posten. Han som skrev Ida på sin snopp och skickade den till mig på mailen (det var då jag gjorde slut).
Rumänen som ville ta sin pappas kondomer
Han vars mamma kallade mig för en gatustenskastare pga av min palestina-sjal. Han som hade ihopväxta ögonbryn och var alldeles för smal. Han som ville få till det (antagligen första gången) och sa att han kunde låna kondomer av sin pappa (då gjorde jag slut).
Han som hellre rökte marijuana än något annat
Han som rökte marijuana till frukost, middag och kvällsmat. Vars IQ antagligen inte existerade, först tyckte jag han var dum-söt men sen insåg jag att han faktiskt var dum i huvudet (då gjorde jag slut).
Ja. Jag undrar hur jag tänkte exakt?
Jag skyller på att jag var ung och dum. Det var ju faktiskt hundra år sedan nu. Minst.
Nu är jag tillochmed förlovad, efter mycket om och men får vi väl säga?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar