helvetesresan, som pricken över i:et

Jag är i Sverige.

Det är konstigt att efter nio månader försöka skriva åäö så ha överseende med det okej.

Jag är pa dåligt humör.

Mest ledsen.

Men också arg.

Min man släppte av mig pa flyplatsen klockan 4 på morgonen, deras tid. Jag ville inte släppa honom. Åh gud vad ont det gjorde att se honom gå iväg! Sen grät jag. I floder..hela resan till Houston. Där stressade jag för att hinna med ett flyg som var 30 minuter försenat och som då innebar att jag skulle missa mitt plan från New York till Sverige. Mycket riktigt. Det var där helvetesresan började kan vi säga.

Fick en jävla mellanlandning i Paris, hatar Paris och fransmän. Dem pratar inte engelska och skyltarna är på franska.

Jag kom till Paris, 7 timmar senare och hade 20 minuter på mig att komma till flyget mot Stockholm. Jag sprang och sprag, svettades som en gris och såg att jag var tvungen att ta ett jävla tåg till flyget och boarda där. Väskkontroll, svett och tårar senare så satt jag påväg mot svea igen. Men det var precis, jag fick böna och be for att dem skulle ta med mig på planet, var 1 minut försenad..

Första klass med lax och all you can drink wine.
Men jag grät ändå.
Det var just då jag förstod vad som höll på att hända. Det var då jag förstod att jag var pa andra sidan jorden och hundratals mil från min älskade man.

Jag är i alla fall här nu.
Fått lyxig husmanskost av frugan, hallonsmoothoe och annat gott.
Och väskorna är borta. Dem vet inte var dem är. Såklart.

Guatemala - Houston - New York - Paris och Stockholm.
8 grader.
Det suger gran verga som vi skulle ha sagt hemma i Guatemala.
Jag hatar Sverige.
Blä.