ångestposition intagen

Jag är hemma i Ljungby.
LJUNGBY.
Staden där man helst av allt vill lägga sig ner och dö.
Jag började gråta när jag satte ner väskorna i det som ska bli mitt hem nu framöver.
Jag ska dela lägenhet med lillebror.
Det ser ut som en ungkarlslya.
Inga blommor. Ingen färg. Kallt. Prylar som jag inte ens vet vad det är.
Jag har inte ens ett eget rum.
Inte ens en säng.

Jag saknar min man så det svider i hjärtat.
Jag gråter inombords, jag skriker.
Helvete här kan jag inte vara. Jag hatar det redan, 15 minuter efter att jag kommit hem.

Det kommer att bli en lång sommar..